Dags igen!

för lite rapporter! Pippies valpar har redan hunnit bli 3 1/2 vecka gamla och deras nya ägare har börjat hälsa på! Valparna kommer att spridas lite runt om i världen det är alltid svårt när dom skall resa långt men dom får underbara hem och ägare och givetvis hos människor vi redan känner! Vi skall behålla en liten tik själv eftersom det är Juppies gamla bror som är pappa till dom så med facit i hand med tanke på Juppies hastiga insjuknande kan man ju knappast låta bli att tro på ödet vi hade ju planerat att para Pippi med Nitro men av olika anledningar kunde jag inte fara ända upp i Värmlänska skogarna till hans underbara matte och husse just då...tyvärr... så vi fick ta till plan B som var Juppies bror!!!

Med lilla Juppie är det fortfarande oförändrat hon famlar fortfarande i totalt mörker och vi tar hand om henne och hjälper henne att klara dagarna på det bästa sätt vi bara kan och vi har nu slutat med cortisonet. Jag jobbar bara tre dagar till sen har jag fyra veckors semester så då skall jag vara med min lilla hund alla dygnets timmar! Rasmus har varit en riktig klippa och passat henne när jag har varit tvungen att jobba den gossen är guld värd!

Efter min semester byter jag arbetsplats och börjar jobba natt igen, hur det skall gå att lämna alla mina arbetskamrater vet jag inte förmodligen åt h-e dom är mina darlingar allihopa och jag kommer att sakna dom massor!!!!!

Reidar har fått bandagen på igen då läkningen stannade upp när han var utan, han går fortfarande på bete med sina små vänner men han måste komma in en snabbis varannan dag och få nya bandage på, jag måste erkänna att det ibland tar emot jag har hållt på var och varannan dag med hans ben i snart fem månader men jag hoppas fortfarande att han skall bli helt bra så det är bara att bita ihop o kämpa på!!!

Sen måste jag ochså meddela att lille Mopps har blivit Stockholmare han åkte tåg med min kompis Jenny till Stockholm hon var fruktansvärt imponerad av honom han var inte rädd för något, ville bara hälsa och pussa på alla hon tyckte det kändes lite hårt att skiljas från honom.

Han har flyttat till dom mest underbara människorna, Eva och Lasse det var fruktansvärt tomt utan honom och det är det fortfarande Mopps är en sådan snäll, härlig och hjärtegod liten kille som verkligen förtjänar det bästa! Jag hoppas att han berikar Larstorpet med sin godhet och sin charm!

Lilla fröken Indiana och hennes dotter Curry flyttade på prov till sin nya matte Inger i December det var första gången jag nånsin placerat om någon av mina tanter så jag ville verkligen vara säker på att jag kunde skiljas ifrån dom! I förra veckan var dom så här och blev trimmade och vi skulle ochså ombesörja pappersarbetet jag var djupt imponerad av hur välskötta dom var, båda flickorna var i superkondition förlåt lilla kära Inger men jag var säker på att dom skulle vara jättetjocka av diverse delikatesser men ikke sa nikke smala smärta tjejer var det som kom på besök! Dom blev så klart jätteglada över att se mig och träffa sina gamla släktingar och på ett kick hade dom intagit sina invanda sovplatser men när matte Inger skulle gå då var dom redo att följa med båda två!! JAg kan skriva en hel roman om denna underbara människa och det skall jag...en annan dag!! I allafall är indiana och curry med överallt där matte går och ett par dar i veckan är dom på ett äldreboende och sjunger, fikar och har gymnastik med dom gamla och dom älskar det!!

Det var väl allt för just nu!
Tina

Lite nytt!

Eller inte, det känns som om mina inlägg bara är jämmer och elände och det stämmer jag har en underlig känsla av att inte kunna känna glädje över det roliga som faktiskt finns i mitt liv, mina arbetskamrater, sommar och sol, mina barn och lilla barnbarnet, hästarna och kossorna som faktiskt har fått varsin underbar liten kalv, vår helt fantastiska lilla Pippi som är en sån otroligt duktig mamma till alla sina 9små valpar, våra hundar och alla mina kära vänner och valpköpare och varför då detta JO

för att Jupppie inte har blivit ett dugg bättre hon famlar fortfarande i totalt mörker, hon går in i allt, hon ramlar i dammen, hon blir ängslig när vi inte är i närheten, hon kan inte vara ute själv för hon hittar inte skuggan när solen skiner, hon börjar bli deppig och det gör så jävla ont att se henne, jag avgudar henne, hon är liksom ankaret i familjen, hon är min vackra, vackra, underbara, kloka, oslagbara fina gamla tös som jag har haft så himla mycket roligt med och istället för att se fram emot lata dagar i trädgården där hon ligger och njuter på sin älskade gräsmatta, promenaderna till sjön, tiggandet vid bordet, hennes överdrivna glädje när jag kommer hem från jobbet, hennes lycka över nya pip leksaker, våra utställningsresor och hennes tokfnatt när vi börjar packa ihop grejorna, jag är helt enkelt så otroligt fäst vid henne så mitt hjärta håller på att brista bara vid tanken på att jag snart måste ta detta fruktansvärda beslutet att låta min älskling somna in för gott om du finns jävla Gud varför kan du inte bara låta oss få vara tillsammans några år till, du har redan tagit min mamma ifrån mig så du behöver inte ta min bästa vän ochså snälla låt bli Juppie jag ber dig!
Tina