För tre dagar sen försvann min lilla Katt Tommie, jag var förtvivlad, letade efter honom överallt, var runt i hela byn och frågade om någon sett honom. Inte ett spår och jag var otröstlig, jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle bli så fäst vid en katt, men han är min lilla Tommiekatt uppväxt i valplådan med M kullen, uppför sig helt och hållet som en liten hund och oss i mellan han är inte världens smartaste kille, han kan inte klättra i träd utan att ramla ner inte ens i en halvmeter stor björk. Han hälsar på alla hundar som går förbi stor eller liten spelar ingen roll, hoppar in i alla bilar och helt enkelt han snackar med allt och alla.
Jag grät hela kvällen i förrgår och pappa Anders försökte så gott det gick att trösta mig han sa att jag inte skulle ha några djur för att jag är alldeles för mjuk, våra katter är kanske inte dom som står högst upp på hans älska lista men han var faktiskt ochså ganska rörd och hjälpte mig att leta efter honom hela förrgår kvällen. Då sa han helt plötsligt...bara inte räven har tagit honom, hela natten såg jag framför mig hur min lilla Tommie hade kämpat mot räven och lidit medans den slet honom i stycken i sin lya. JA jag höll helt enkelt på att få en nervkollaps. Alla var lika upprörda i familjen över Tommies försvinnande Sandra och Ida ringde flera gånger, Rasmus var ledsen och alla hundarna var slokörade, vårt liv höll helt enkelt på att falla samman!
Klockan Fem i morse, vaknade jag av en liten katt som Jamade högljutt, upp för trappan kom Anders bärandes med min lilla katt Jippiiiiiiii han var hemma igen, smal och ynklig men vid liv jag flög upp ur sängen och kände att detta skulle bli en bra dag!!!! Efter högljutt skvallrande och en massa strykande på alla hundarna som var överlyckliga över att se honom igen åt han ett skrovmål och har sedan varit medvetslös på soffelocket med sina vänner. Tommie har fått minst 3 månaders utegångsförbud som straff!!!!
Lite bilder på rymlingen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar