lördag 14 mars 2009

Född i Farstun ikke sa Nicke!

Nej inte direkt men i Duschen:-)) Som sagt vi väntade valpar efter Asta och Isac och på onsdagen bestämde sig så Asta för att det var dags, hon började valpa nästan en vecka för tidigt alla valparna var små men pigga o friska och på ingen tid var sex valpar födda, vi hade tre tikar tingade och det var bara två födda, man blir lite deppig varje gång för att det är någon man måste ringa till som kanske har väntat länge länge på sin nya lilla familjemedlem!! Jag funderade hur jag skulle ordna detta på bästa sett och vem jag skulle ringa först ! En timme efter sista valpen var född kände jag på Asta och tyckte hon var färdig jag kände absolut ingen valp och jag bestämde mig för att duscha henne och sedan bädda rent och fint i valplådan sagt och gjort ut med tösabiten i duschen klockan var tre på morgonen och jag hade varit uppe nästan ett dygn. Glad över att valpningen gått komplikationsfritt det är alltid lite extra nervöst när det inte är ens egen hund

( Tack världens bästa Ammi för att jag fått låna Asta du är värd miljoner ton guld o diamanter)

Lilla Asta stod i duschen och jag började tvätta henne när det helt plötsligt låg en liten valp på duschgolvet jag fick bort hinnorna och det lilla knytet var skitförbannad och protesterade högljutt och dessutom var hon väldigt förnedrad över att komma till världen på detta makabra sätt!! Hon var det minsta jag sett i hundväg påminde om mössen som katterna har lagt på trappan och som man håller på att halka o slå ihjäl sig på när man skall ut i stallet på morgonen!!

Lilla knytet är mitt kall jag har bestämt mig för att hon skall överleva hon är skitcool Astas minsta dutte är lika stor som lilla Rumpenissens huvud hon låter som en trumpet, hon är stark, hon har livsvilja, när man lyfter upp Asta när man vill att hon skall lämna valparna för att gå ut o kissa vem hänger kvar i tutten jo Rumpenisse, Teskedsgumman eller Tummeliten! Liten flicka tre dar gammal har redan många smeknamn hela familjen vakar över henne som hökar själv har jag varit uppe sisådär en tjugo gånger varje natt för att rädda livet på henne när Asta lägger sig på henne. I vanliga fall skriker Mini högt när hon är frustrerad men när hennes mamma ligger på henne låter det likadant fast som om hon har en napp i munnen! Ja som om man inte hade nog att pyssla med förinnan!!

Men jag tror inte små valpar oftast dör för att det är något fel på dom från början utan för att deras mammor är trötta efter en jobbig födsel och helt enkelt inte märker om där är en liten valp under dom därför passar jag mina nyfödda hela tiden jag vågar knappt lämna dom en sekund första tiden!! Och om jag måste så mutar jag någon av barnen att sitta barnvakt!! Pengar löser allt:-)

Vår lilla Teskedsgummas liv påminner mycket om när Roskildefestivalen drabbades av en tragedi fredagkvällen den 30 juni år 2000. Åtta besökare omkom dom klämdes ihjäl framför Oranga scenen under en konsert med gruppen Pearl Jam. En nionde person avled senare i sviter från olyckan. Alla de nio döda var män: Tre danskar - 17, 17 och 22 år, tre svenskar - 20, 22 och 22 år, en tysk - 26 år, och en holländare - 23 år. En australier - 24 år avled efter några dagar på sjukhus.

Ni ser själv det är inte bara små hundvalpar som blir klämda till döds!

Det gjordes en fin liten minnesplats för dessa stackars ungdomar med Björkar i en ring och en fin minnes sten där inskriptionen lyder" How Fragile We Are" enda skillnaden är att vår lilla fröken inte är Fragile utan jävligt tuff o söt o underbar!!

När han där uppe skapade detta lilla så målade han tre av hennes fötter vita...så när jag letar efter henne på natten i valplådan så lyser hennes små fötter som reflexer så hon är så lätt att hitta! Det är först gången på alla år jag får en valp med vitt på tassarna men min vän Jill på Tatong's kennel Danmark säger låt inte lite vitt på tassarna skrämma er och det gör jag inte heller var så säkra!









Lilla jag ligger längst till vänster hon är smart den tösen hon tar bästa platsen i mjölkbaren...varje gång!!!

Lite nytt om Gossen Reidar som är så otroligt mycket bättre hela han är glad, busig och har fått livslusten tillbaks. Jag skulle tippa att svullnaden på hans ben har gått ner med två tredjedelar och det ser riktigt fint ut! Fortfarande lllåååånnngggt ifrån bra men vi kämpar på!

En sak till jag ville, ville, ville verkligen att Snälla, Snälla, Snälla skulle vinna i kväll!!!!!!!!!!!!!

Kramar Tina






2 kommentarer:

Inga sa...

Vilka bedårande små! Du är så duktig med alla de djuren :) Lillan kommer säkert växa sig stor & stark, lika glad & frisk som Reidar snart är.

Upplagd sa...

Åh vilka ljuvliga små! Tur att du bor så långtifrån.
Jag tror den lilla med vita tassar är mycket speciell, helt enkelt "ment to be".
Skönt att Reidar är bättre - du gör verkligen en kanoninsats.